Jätteångest
Nu så, nu börjar den krypa fram min kära ångest som alltid kommer så lägligt. Mitt rum hos pappa är nu helt tomt på min saker, var väl bara en tidsfråga även om jag inte hade flyttat till Lund, och nu är allt packande här hos mamma gjord också. Sista natten hemma. Fast det är det ju egentligen inte, lär väl troligtvis bo här hela sommaren, har flera saker jag måste komma hem för att göra, så det är långt ifrån sista kvällen. Men ni som delar ångestkänslor (alltså riktig ångest inte det där folk säger att de har fast man bara "aa, fast näe..") vet att det är så sjukt mycket som händer i huvudet nu alltså. "Tänk om huset brinner ned", "tänk om min kanin inte finns kvar när jag kommer hem nästa gång", "tänk om nånting händer och jag kommer aldrig få komma hem till detta igen", "tänk om..", "tänk om...", "tänk om..". Det slutar ALDRIG! Dock har jag någon form av längtan, jag längtar till att få ha eget, att få klara sig själv och kunna bestämma över allt mer. Att kunna ha ordning på allt så som jag vill. Jag längtar efter att sitta soffan eller ligga i sängen och titta på Sex and the City, inte kunna sova och lyssna på Harry Potter audiobooks, spänningen av att gå ut i köket och undra om någon annan är där eller ej (eller typ oron kanske mer). Nej, en sak i taget. Imorrn ska jag återigen till IKEA och köpa det sista och sen åker vi söderut. Har en timmes podcast att lyssna på så det ska bli mysigt. Nu verkar det som om jag inte får skriva mer för det går väldigt långsamt att få fram det jag skriver. Jag skriver på tangentbordet och får sen sitta och titta på hur texten långsamt kommer upp på skärmen och hoppas att jag inte har missat allt för många tangenter.
Kommentarer
