En hatkärlek för det här med djurparker
Min känsla för djurparker är verkligen så upp och ner. Jag har alltid haft starkt intresse av djur och deras beteende och tycker det är intressant att se dem på sådant avstånd jag annars troligtvis aldrig skulle få se dem.
Var på besök i Eskilstuna i somras över dagen och svängde in på Parken Zoo. Har bara varit här någon gång tidigare som väldigt liten men tänkte direkt på det Kalla Fakta avsnittet som sändes för ett par år sedan och slappnade inte av en sekund.
Jag kände mig som en inspektör, gick runt och letade efter skador på djuren och hur dåliga deras inhängnader var. Tyvärr kan jag väl säga att jag såg ett och annat som jag reagerade på, det som jag blev mest irriterad på och som jag högt klagade för var de väldigt, väldigt, äckligt små inhängnader dessa fantastiska djur har.
Fem små aligatorer och ett tiotal sköldpaddor i en inhängnad som inte ens är lika stor som mitt rum.
Trots detta så hade jag en kärlek och något jag inte kan beskriva av att se djuren, jag ville ta mig in i alla inhängnader och studera dem, lära mig, bry mig. Helst av allt skulle jag vilja se dessa djur ute i det vilda, där de hör hemma, men det är ändå mycket jag har lärt mig från dessa två utflykter till Parken eller alla de besök på Kålmorden och Skansen under åren.
Men ingenting slår att se detta djur ute i det vilda, kanske kom jag inte så här nära ute på savannen i Tanzania men ändå.
