Så som (tydligen) 82,000 andra satte jag mig idag i klassrummet igen för att spendera närmare fem timmar med att skriva prov som ändå inte kommer spela någon roll för mig i dagsläget. Men för nu fjärde gången satt jag där och hörde samma gamla instruktioner om hur inget annat än pennga, sudd, linjar och klocka får vara på bordet och att alla mobiler måste vara helt avstängda. 

 

Är lite extra nöjd sådana här dagar att jag är så van vid att gå upp tidigt på lördagar, kan för det första inte sova länger än till 9 och sen har jag i vanliga fall yoga på mornarna som jag ändå måste upp till. Men idag, den 28e mars, begav jag mig tillbaka till det som var min trygghet och där jag trivdes så och det var helt underbart. Vet inte många som skulle hålla med mig och ha samma lycka för att gå igenom entredörrarna till gymnasieskolan du lämnade för snart ett år sedan men åh vad jag saknar det. 

 

Så det var min lördag. Inne i ett klassrum i en av mina favorit platser tillsammans med en massa regler som är så uppenbara, prov som ger en hopp om att man kan (tills det att man kommer hem och ser svaren och inser att allt man trodde man kunde var fel och livet är kört) och så självklart de som var tvugna att dra på sig en förkylning lagom till högskoleprovet så de sitter och snurvlar, nyser och hostar i 55 min gånger 5. Och varje år tänker man samma sak om dessa människor men vet innerst inne att de har de jobbigare än vad jag själv har. 

 

Och inte är det en lördag utan en liten yogastund. Som sagt blev det ingen lektioner idag så när jag kom hem efter promenad med mamma rullade jag fram mattan och försvann in i mig själv för en stund innan middag.